|
|
Det var SM 1979 och
man skulle kasta centimeter. Vädret var uruselt, under 10 grader och regn
och kraftig blåst. Curt, som var i god tid, hade därför iklätt sig
stora stövlar, Helly Hansen-underställ, träningsoverall, vindställ och
regnställ. När han kastade lät det ´Ritsch´. När det var dags att börja
tävlingen kröp Kapten Blod ut ur en buske intill tävlingsplanen. Där
hade han tillbringat natten efter att ha varit på Kiviks Marknad dagen
innan. Han var iklädd endast kortbyxor, keps och en t-shirt. Vid ena
pinnen ställde han en back öl och vid den andra en 75:a. Och så var det
dags för första uppvärmningskastet från Kapten Blod. Curt hade redan
kastat sin lilla varpa och den låg bara en bit från pinnen. Kapten Blod
kastade iväg sin jättevarpa och det bar sig inte bättre än att den
träffade stackars Curts varpa som gick i småsmulor. Curt var
förtvivlad, om det var en regndroppe eller en tår från hans öga vet
man inte. |
Sanningshalt:
Curt kastade på samma bana som Kapten Blod. Klädseln stämmer, likaså
att Kapten Blod hade varit på Kiviks Marknad. Men om han sov i busken och
om han hade öl och brännvin på planen är mera tveksamt. Att han slog sönder
Curts varpa ska vara helt fel. Curt blev däremot sist på SM:et med 2958
cm. |
|
|
När man kastar
varpa på mindre tävlingar bankar man ner ett spik i marken för att
markera var pinnen ska stå. I spiket (skånska) fäster man en tråd för
att man lättare ska kunna hitta spiket. Vid ett tillfälle var det ändå
så att man inte hittade spiket. Då frågade Rolf vilken färg tråden
hade och när han fått svaret tog han upp en spik med tråd av denna färg
och stack ner den vid sin varpa utan att någon såg det. |
Sanningshalt:
Ingen alls. Rolf ska bara ha skämtat om detta. |
|
|
På grund av att
tävlingsplanen var något smal hade man lagt banorna något snett.
Istället för att kasta på pinnen på sitt mål kastar Rolf på banan
bredvid och varpan landar mellan fötterna på en annan kastare som precis
ska ta upp sin varpa. |
Sanningshalt:
Rolf har troligtvis kastat på fel bana (detta har hänt de flesta
varpakastare någon gång på något vis) men däremot har det säkert
inte varit nära en olycka. |
|
|
Det var
midsommarafton i slutet av 70-talet. Rolf och Alf tränade. Det hade
regnat ofantligt mycket och marken var genomsur. Rolf som normalt kastade
med lite snedhäng och brukade ha svårt att få varpan att stanna hade denna
dag inga problem, marken var ju som smör. Så plötsligt fick han iväg
ett kast där snedhänget var värre än vanligt. Varpan slog ner helt
vertikalt och klöv pinnen! |
Sanningshalt:
Från början berättades historien och det handlade om att händelsen
inträffade vid midsommar. Senare ändrades det till Midsommardagen för
att till slut bli Midsommarafton. Rolf varpa har säkert stannat och satt
sig onaturligt snett, men däremot inte helt vertikalt och den har bestämt
inte kluvit pinnen. |
|
|
Helge Johansson
från Malmö är
känd som en snabb varpakastare och ryktet säger att han är framme vid
målet samtidigt som varpan slår ner. En gång i en match mellan Helges
SJ IF och ett göteborgslag letade man efter spiket eller stabben och
Helge som inte kunde stå stilla trampade rundor för att till sist sätta
spikarna på golfskorna i handen på en göteborgare. |
Sanningshalt:
Svårt att säga, kan vara sant. |
|
|
Det var en fin
sommarkväll och det var jämn och rolig kastning. Det började skymma men
alla kastade bra och ingen ville sluta. Man såg pinnen allt mindre och
så kom stunden då det var helt mörkt. Pinnen var omöjlig att se. Då
gick Calle fram och kastade. Ingen såg varpan ens när den släppte hans
hand. Allt som hördes var pinnen som knäcktes. |
Sanningshalt:
En helt sann historia som inträffade i slutet av 70-talet. |
|
|
En historia med två
delar. Den började med att Rikard hämtades tidigt på lördagsmorgonen
på Sturegatan för resa till Svängsta. I sedvanlig ordning var han
otroligt trött. Vi visste att han ville bli väckt med en kopp kaffe vid
Ekerödsrasten. Han slängde sig in i baksätet och påminde oss om
kafferasten genom att sömndrucket säga "Väck mig vid
Hallandsträffen".
Väl framme i Svängsta ville Rikard mjuka upp försiktigt. Han tog en
väldigt liten varpa och kastade iväg och utbrast "Ooh! Den blir
lång!". Lång blev den - ca 8 m. |
Sanningshalt:
En helt sann historia. Det enda som kanske är lite tveksamt är om kastet
verkligen var hela 8 m för långt. |
|
|
Även denna gång
handlar det om det första uppvärmningskastet. Fast denna gång hade
Rikard sin ordinarie sten. Han påbörjade kastet men bromsade kastet
strax före han borde ha släppt varpan med följd att han tappade
fotfästet och ramlade raklång i backen. Dock höll han kvar i varpan.
När han reste sig upp utbrast han: "En groda!". Och mycket
riktigt - över banan hoppade en ganska stor groda. |
Sanningshalt:
En helt sann historia. Mest fantastiskt är att Rikard lyckades avbryta
kastet. Grodan hoppade över banan på ca 17 m avstånd från Rikard, där
Rikards första träningskast normalt hamnade. |
|
|
Det var C-final mot
Skivarp, lag Åke Borg, vid DM i Lund i slutet av 70-talet. Laget bestod
av Calle, Rolf och Alf. Det spöregnade och banan blev mer och mer
lervälling. Calle hade svårt med släppet och kastade med Alfs dotter
Marikas varpa som inte var mycket större än en femkrona. Av förklarliga
skäl hade Calle det svårt att få till något bra kast. Men matchen var
jämn ändå och vid läget 11-11 i avgörande kula satte Åke Borg
sin varpa 1 kort i dyngan och det var enast Calle kvar att kasta i
LaVK. Calle, som är känd för sin koncentrationsförmåga, skärpte sig
till bristningsgränsen och kastade iväg den lilla varpan. Man såg att
den slog ner i närheten av pinnen men varpan stod inte att finna. Men den
lilla varpan hade grävt ner sig till roten av nabben och där satt den,
begravd av flera centimeter dynga - 0 kort! |
Sanningshalt:
En troligen till stora delar sann historia. Om däremot varpan nästan var
lika liten som en 5-krona och om den helt täcktes av dynga är väl mer
tveksamt. Men situationen känns nog igen av många varpakastare. Om en
kastare i ett lag endast tar ett stick på en match är det oftast
matchens sista! |
|
|
Rolf är känd som
den som den mest träningsvillige i klubben och troligtvis även den som
tycker varpa är roligast. Han tränade nog som mest i början av 80-talet
då han i stort lade all ledig tid på varpaträning. En kväll bad hans
fru Ella honom att cykla bort till Konsum och köpa ett paket tvättmedel.
Rolf sa att han istället skulle köra till Gea, tvättmedlet var
billigare där. Sanningen var den att han hade ingen aning om
tvättmedelspriserna. Anledningen till att köra till Gea var att för att
komma dit måste man cykla förbi IP och därmed också varpaplanen. Rolfs
plan var att han ju kunde ta några kast på vägen, detta skulle ju inte
märkas. Men Rolf kunde inte sluta kasta, han slutade inte förrän
affärerna stängt. När han kom hem hade Ella tröttnat och själv gått
till Konsum och köpt tvättmedel. |
Sanningshalt:
En sann historia som Rolf själv berättade på den ordinarie träningen
efter. Mest märkligt är kanske att Ella inte alls minns historien. |
|
|
Det var en
Landskronaträff i mitten av 70-talet. Som vanligt var det betonghårt i
leran och många kastare hade det svårt i centimertertävlingen som var
över 12 kast. Värst var det för en av bröderna Greko från Jägershill.
Han fick 1198 cm. Efter tävlingen var det någon som frågade honom hur
tusan han kunde kasta 11 meterskast på en 12:a. Då svarade han att det
bara var 10. Han hade två kast på 99. |
Sanningshalt:
Denna anekdot berättades av den som skarvat och lagt till mest av alla
som burit historierna vidare. Troligtvis är historien polerad på något
vis men säkert ligger det en hel del sanning i den. Det behöver
naturligtvis inte vara en av bröderna Greko det gäller. |
|
|
Det var år 1978 och klubbmästerskap i centimeter. Tim som var nybörjare fick följa med protokollföraren för att lära sig hur det gick till. Dansken Erik Larsen var en av kastarna. När man kastat ungefär halva första kulan upptäckte protokollföraren att Erik fått resultatet 57 tre gånger i rad och kommenterade detta. Erik sa då: ”Det er godt det”. |
Sanningshalt: En helt sann historia. Tim tyckte då att 57 var mycket bra och det sitter i ännu. |
|
|
Under 70- och början av 80-talet, innan ridhus- och inomhusvarpans tid, spelade medlemmarna bordtennis i en lokal på Enoch Thulins väg. Man hade en turnering där alla mötte alla ett visst antal gånger. Anders och Tim som bara var 12 och 13 år då denna historia hände var slagpåsar i detta sammanhang. Den ende som Tim slog då var, förutom Anders, dansken Erik Larsen. Anders gick några tuffa matcher mot Larsen men fick stryk varje gång. Men så sista matchen för säsongen lyckades Anders faktiskt vinna över Larsen. Ett par dagar senare kom budet – Erik Larsen hade dött. |
Sanningshalt: En ganska sann historia. Om det verkligen var så att Anders inte vunnit en match innan vet man inte, däremot är det sant att Erik dog några dagar efter förlusten. Ska också tilläggas att Anders sedermera blev en väldigt skicklig bordtennisspelare. |
|
|
I sin ungdom var
Anders och Rikard ofta och fiskade. De cyklade oftast ut till Saxåns
mynning och fick ibland en och annan löja och abborre. En fredag lyckades
Rikard få upp en löja och bestämde sig för att laga till denna och ha
den med sig som förtäring till lördagens tävling. Han berättade för
kompisarna på tävlingsdagen om sin fångst och om tillagningen. De
tvivlade på att det verkligen låg till som han sa varpå han helt sonika
delade på sin dubbelmacka och visade upp fisken som låg där, välstekt
med stjärt och stirrande ögon. Sedan tuggade han i sig mackan. |
Sanningshalt: En ganska sann historia.
Om stjärtfenan och ögon satt verkligen kvar och om han verkligen åt upp
fisken är inte helt säkert även om minnesbilden hos de inblandade
säger detta. Förhoppningsvis får vi möjlighet att stämma av historien
med Rikard. |
|
|
Curt har varit
klubbens tävlingsledare i många år. Vid en Landskronaträff i
början av 90-talet hälsade Curt välkommen och läste upp namnen på dem
som skulle kasta på de olika banorna. När han kom till Rickard
Schoug som då tävlade för Västertulls VK tvekade han först men läste
sedan högt och tydligt:
– Rickard Schoua! |
Sanningshalt: En helt sann historia.
|
|
|
Vid ett DM i slutet
av 90-talet delade Curt ut priser och förkunnade finalresultatet i
lagkulatävlingen:
– Matchen slutade
12-9, 13-11. |
Sanningshalt: En ganska sann historia.
Det enda som inte är helt klart är att slutresultatet blev 12-9, 12-11.
Däremot är det klart att Curt sa 13. |
|
|
Det var
skitgubbekastning i inomhusvarpan den 29 mars 2006. Ken hade precis gått
ut och Tim låg närmast, ca 10 snett lång, när det bara var Johan kvar.
Johan måste ta sticket för att inte Tim ska gå ut. Han kastar iväg
varpan och den slår ner perfekt på kort noll så att den pålimmade
punkten, som gäller som pinne inomhus, far iväg och slår i väggen ett
par meter bakom med en smäll. |
Sanningshalt: En ganska sann historia.
Det var ett magnifikt kast och punkten for mycket riktigt iväg, men den
nådde aldrig väggen. Men historien är egentligen än mer fantastisk än
så här. Johan gick ut kastet efter efter att ha gått in och tagit
sticket med en perfekt centrumnolla när det låg fullt av varpor i
närheten av "pinnen". |
|
|
Det var cm-träning
en kulen höstdag 1987 eller 1988. Curt och Anna kastade i samma omgång.
Efter varje kast sprang Curt snett bakåt höger i sedvanlig stil. Fast
denna dag låg en praktfull hästskit i hans väg, ca tre meter sidan om
banan. Men han sprang i den varje gång tills den var helt pulveriserad.
Och han märkte förstås ingenting. |
En till största del
sann historia. Annas cm-resultat blev inte det bästa, hon skrattade ju
varje gång Curt trampade baklänges. |
|
|
Denna händelse
utspelade sig någon gång på 60- eller 70-talet. Ett lag från Klappe VK
skulle möta ett Landskronalag i Skåneserien. När ”Klappingarna” hälsade
upptäckte de att Landskronakastarna inte hade några varpaväskor med
sig. Helt naturligt frågade de var kastredskapen fanns varpå de tre
Landskronakastarna tog fram varporna ur sina innerfickor. |
En troligen uppdiktad
historia. Troligtvis hade kastarna små varpor men att de ska ha förvarat
dem i innerfickorna låter osannolikt. |
|
|
Varpa-SM i Nynäshamn
2004. Anders och Tim gick hem från banketten och Anders föreslog att de
båda skulle stanna till vid en pizzeria och dricka var sin öl. Tyvärr höll
pizzerian höll på att stänga och servitören tog motvilligt emot ordern
och frågade med brytning ”Vill ni ha glass?” varpå Anders brast ut i
skratt och sa ”Glass!!? Vi ska inte ha nån jävla glass”. Detta
uttalande fick hela pizzeriapersonalen på fötter och de närmade sig
hotfullt. Anders fortsatte att skratta och Tim fick be om ursäkt och släpa
med sig den skrattande Anders ur restaurangen och de båda fick springa därifrån. |
En delvis sann
historia. Anders uttalande har säkert förstärkts och om situationen var
hotfull är inte klart. De behövde heller inte springa från
restaurangen. |
|
|
Förr i tiden
samlades man alltid utanför Sandvångscentralen inför resor till tävlingar.
En gång i början av 80-talet skulle man åka till Lund för en heldagstävling
och därför hade alla fått besked om att packa en rejäl matsäck och träffas
07.30 för att tävlingen började 09.00. Ingemar Hurtig tog fel på tiden
och var vid Sandvångscentralen redan 06.30. Dock hade han 12 mackor med
sig vilka han började nalla av när han satt där och väntade. När övriga
kom till platsen 07.30 hade han ätit upp alla mackorna. |
En till största del
sann historia. fast om det var 12 mackor är svårt att uttala sig om, det
var kanske rent av fler! |
|
|
Rolf skulle byta sin
gamla vita rostiga Peugeot mot en något nyare bil någon gång i mitten
av 80-talet. Vid träningen diskuterades det vilka bilar som var bra och
vilka tillbehör som var bra att ha. Rolf härsknade då till och sa:
"Man ska inte ha sollucka, dragkrok och elektriska fönsterhissar.
Man ska ha motor, hel- och halvljus". |
En i stort sett sann
historia. Dock saknas eventuellt några tillbehör som Rolf inte önskade
i sin uppräkning. Till saken hör att Rolf köpte en brun Mazda med gott
om tillbehör... |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
